Är det såhär det blev? Kommer det inte att hända någonting mer? Finns det nu bara rum för att glädjas åt de små stunderna och över att det förhoppningsvis inte ligger någon allvarlig sjukdom bakom knuten och lurar. Att varje dag stå framför spegeln och se kroppen sakta söka sig mot golvet. Att i ena stunden peppa sig själv över att det nog inte är så illa och att tiden ändå far hyfsat varsamt fram för att i nästa stund komma förbi en spegel och stirra sanningen i vitögat.
Är det nu det är dags att hitta en annan mening med livet än den rent ytliga?
-------
Det var kallt ute den 23 januari 2012. Hon stod inträngd i folkmassan på tunnelbanan, krampaktigt hållande i en stolpe för att inte falla omkull när tåget bromsade och krängde. Precis intill henne stod en rödbrusig man som luktade starkt av gårdagens fylla och cigaretter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar