hur svag hennes röst var och hur torr hennes strupe kändes. Rösterna som hördes där utanför blev svagare och svagare och snart var det helt tyst, förutom rosslandet intill.

Hon svängde benen över sängkanten och satte fötterna mot golvet. Det var kallt. En rysning for genom kroppen på henne. Med darrande ben ställde hon sig upp och med försiktiga steg gick hon fram till rummets dörr. När hon tryckte ned handtaget upptäckte hon att dörren var låst. En känsla av skräck ansatte henne. Vad skulle det kunna finnas för skäl att låsa in henne på sjukhuset? För på ett sjukhus hade hon räknat ut att hon måste befinna sig.

Hon vände sig och om tittade mot människan som låg och rosslade i sin säng och sakta, med tysta steg, gick hon ditåt. Det såg ut att vara en storvuxen människa, med tanke på den orangea landstingsfiltens konturer. Hon gick närmare och